Regeringsreformen som sket sig - tack och lov

För drygt ett år sedan, i samband med förra höstens budgetpropp, lanserades reformen om räntegaranti på bostadslån. Garantin infördes i mars i år. Det är Bostadskreditnämnden som garanterar räntekostnader för upp till 100 000:- för att få bolåneinstituten att våga låna ut även till dem som kanske saknar fast anställning eller har en gammal betalningsanmärkning. Men även om staten täcker upp vid tillfälliga betalningsproblem, skall låntagaren betala tillbaks räntekostnaderna när man fått ordning på ekonomin.

Syftet med förslaget var enligt Odell att hjälpa medborgarna att äga sin bostad. Garantin skulle ställas ut till den som för första gången köper en bostad. Det skulle bli jättebra för ungdomar och nyanlända svenskar. (För i Odells och regeringens värld, kan man förmodligen knappast tänka sig att det finns, typ, 46-åringar som bott i Sverige hela sitt liv och aldrig ägt sitt boende, utan alltid levt som hyresgäst. Och till och med är nöjd med det.)
Reformen skulle också underlätta ombildningen av hyresrätter till bostadsrätter.

Nu har drygt ett halvår gått sen införandet av reformen och bolåneinstitutet har inte tecknat en enda garanti. Folket har inte gjort som regeringen ville. Människor är förnuftiga.
Den bild regeringen försökte måla upp för drygt ett år sen, var en blomstrande framtid när deras ”arbetslinje” skulle få genomslag och alla skulle få jobb och bli rikare och rikare och älska att äga och konsumera och aldrig behöva oroa sig för framtiden…
I dag duggar varslen tätt, en halv miljon har lämnat A-kassan och Borg agerar lansfader för att lugna massorna och en psykotisk finansmarknad. Men i höstbudgeten var det skralt med trygghet för den som är eller riskerar att bli arbetslös.

Det är bara att vara tacksam att inte staten lyckades hjälpa fler med otrygg ekonomisk framtid att låsa fast sig i stora dyra bolån och med en bostadsrätt eller villa som snabbt sjunker i värde.

För väldigt många människor är boendekarriär och statusjakt saker som inte ens existerar på kartan. Men även dessa människor behöver någonstans att bo. Hur långt ska det behöva gå innan regeringen inser att det behöver byggas hyresrätter?